Läkemedelsbehandling av barn med ADHD ökar lavinartat. Kunskapcentrum för hälso- och sjukvården, SBU, har utvärderat behandling av ADHD och konstaterar att dagens medicinering saknar evidens och att föräldrarna är tveksamma till behandlingen.

SBU konstaterar i sin rapport att delaktigheten bland föräldrar och barn brister och att föräldrarna ofta uppfattade att beslut om medicinering togs under stress och påtryckning från skolan, psykiatrin och sjukvården. Biverkningar som minskad aptit, dåsighet eller trötthet, sömnlöshet och illa­mående, fanns med som en ständig oro hos föräldrarna, liksom risken för framtida beroenden.
SBU följde endast upp studier där medicinering skett med atomoxetin och metylfenidat och konstaterade i dessa brister i uppföljning och utvärdering av långsiktiga effekter. Utredarna konstaterade att det saknas evidens för dagens ADHD-mediciner.

Att många föräldrar är tveksamma till medicinering i kombination med avsaknaden av evidens för sådan behandling borde föranleda sjukvården och samhället att pröva andra behandlingar som primära insatser, och först om dessa misslyckas skriva ut mediciner med de biverkningsrisker dessa för med sig.

Medicinsk litteratur som tyder på framgång med alternativa behandlingar finns. Barn med ADHD har ofta brister av essentiella fettsyror, magnesium, zink, vitamin B6 och järn, vilket bland annat refereras i Lifetime Nutritional Influences on Cognition, Behaviour and Psychiatric Illness (Benton, D (ed); Woodhead Publishing Ltd, 2011). Fettsyratillskott har i flera undersökningar genomförda i Sverige och England gett bra resultat. I andra studier har tillskott av magnesium, zink och vitamin B6 förbättrat hälsan.

Eliminationsdieter för att finna allergier eller överkänslighet mot livsmedel har också prövats med gott resultat. Att testa överkänslighet mot exempelvis mjölk och gluten är enkelt och borde vara en av de första åtgärderna som prövas i strävan att hjälpa de överaktiva barnen.

Utöver detta finns flera forskare och läkare som arbetat med motoriska övningar, som också påvisat goda resultat och som minskade symtomen. Arbetsterapeuten Jean Ayres utvecklade under 1900-talet en metodik kallad sensory integration som beskrivits i flera forskningsartiklar, men också i boken Sinnenas samspel hos barn (Psykologiförlaget, Stockholm 1988).

I Sverige har läkaren Harald Blomberg utvecklat motoriska övningar för att hjälpa barn med diagnoserna ADHD och autism. I boken Rörelser som helar (utgiven av Cupididas Discendi AB, Mjölby 2009) beskrivs detta. I SBU-rapporten konstaterades att många barn blivit hjälpta av kiropraktik, vilken kan vara tecken på att motoriska störningar ligger bakom en del av problemen.

Även andra terapier finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen, exempelvis träning för att utöka hjärnans arbetskapacitet och särskilda musik­övningar för att normalisera störda dopaminnivåer.

Regeringen borde skyndsamt beställa en ny utredning från SBU för att analysera andra åtgärder än medicinering och samtidigt föreslå ett större forskningsprogram för att på sikt skapa evidens för både medicinering och alternativa metoder.

Ett brett angreppssätt behövs för att hjälpa barn med neuropsykiatriska diagnoser till ett bra liv. Med tanke på att omkring hälften av dagens fängelsekunder har någon form av neuropsykiatrisk diagnos är det både bråttom och lönsamt att göra en sådan satsning.