Under juni månad i år fick 135 418 personer en utbetalning av sjuk- och rehabiliteringspenning. 86 569 av dessa var kvinnor och 48 849 var män. De diagnoser som står för störst andel av sjukskrivningarna är psykiska sjukdomar och rörelseorganens sjukdomar.

Få har missat att sjukförsäkringsreglerna har förändrats eller att denna förändring var en del av regeringens arbetslinje. Att vara frisk och att kunna försörja sig själv är viktigt för individen, men det är precis lika viktigt för samhället.

Hur många av de drygt 135 000 som var sjukskrivna under juni månad kommer ha möjlighet att gå tillbaka till ett arbete och försörja sig själva? Skulle en bättre rehabilitering med ett brett utbud av utredningsmöjligheter och behandlingsalternativ förändra den situation som vi har i dag?

Ansvarig för den här till synes svåra processen är sjukvården. De resurser som tilldelas sjukvården blir helt avgörande för om de som är sjukskrivna och de som just utförsäkrats kommer att kunna återgå till sina arbeten.

En modern och välfungerande sjukvård, som sätter patienten i centrum, är förut­sätt­ningen för att arbets­linjen ska fungera fullt ut.

För att tidigt få en riktig diagnos och behandling krävs stor kunskap hos sjukvårdspersonalen varför en kontinuerlig utbildning är en förutsättning. I dag är detta tyvärr en bristvara! Den ersättning vården får måste stimulera till ett brett teamarbete där ett multifunktionellt angreppssätt kommer att vara avgörande för resultatet.

Sjukvården måste samtidigt få nödvändiga förutsättningar för att använda de mest effektiva behandlingsmetoderna och inte begränsas av att läkemedel plockas bort ur subventionssystemet, bara för att kostnadseffektiviteten bedöms vara dålig för andra patient­grupper. I dag riskerar detta att bli allt vanligare.

Det är viktigt att det finns flera olika behandlingsalternativ att tillgå, och det gäller inte minst för patienter med diagnosen smärta i rörelseorganen eller psykisk ohälsa. Under åren har dessa patienter prövat alla de vanliga alternativen och i rehabiliteringsarbetet behöver vi därför tillgång till mer specifika läkemedel med annorlunda verkningsmekanism.

Det går hand i hand med be­hovet av att individuellt utvärdera hur väl patienterna når uppsatta behandlingsmål. Behandlande läkare måste därför ha möjlighet att prova på och utvärdera olika behandlingsalternativ och kombinationer av flera läke­medel. Fel­aktiga besparingsbeting på enskilda budget­poster och en iver hos myndigheter eller landsting att effektivisera enskilda processer – utan att se helheten – får inte leda till att läkare tvingas utesluta behandlingsalternativ som skulle kunna bidra till att få patienter friska och minska sjukskrivningstiderna.

En välfungerande sjukvård, med förutsättningar att tillhandahålla en god vård och rehabilitering är det som kommer att ge en nedgång i antalet individer som är i behov av sjukförsäkringen. Logiken är uppenbar, för den som har mod att se det: En investering i sjukvården är en investering i arbetslinjen. När den insikten når våra beslutsfattare kommer samhället att kunna se såväl minskade sjukskrivningar som faktiska besparingar.

Johan Brun,
medicinsk direktör, Pfizer.

Anders Blanck,
vd läkemedelsindustrins branschorganisation, Lif.