Kommer ni ihåg filmen “Medicine Man”? Sean Connery har som excentrisk vetenskapseremit mitt i djungeln hittat botemedlet mot cancer. Som farmakognost kan man inte bara vara avundsjuk på den porträtterade upptäckten, man kan också få konstiga tvångstankar om att man nog skulle ge sin högra arm för att få tag på den tekniska utrustningen. En liten (i alla fall inom det kemiska området) manick som efter en enkel kalibrering ger dig information om samtliga substanser i ditt prov - inklusive dess strukturformel! Hur mycket skulle inte denna manick underlätta mitt arbete? Att den dessutom verkar så robust att den utan problem kan hantera luftfuktighet och elförsörjning mitt i regnskogen är ju bara ett plus.
Nu invänder säkert någon att “det är ju på film” - men efter ett biobesök under en sommarforskarskola i Paris har jag ganska höga förväntningar! Vi såg den fanatiskt dåliga filmen “The Hulk” (det var den eller “Kangaroo Jack” som gick i “version original” - dvs ej dubbad till franska), i vars inledning man visar en gelelektroforesapparat som separerar de undersökta DNA-fragmenten på mindre än en minut. Själv stod jag på labb och väntade mellan 30 och 40 minuter på att få samma resultat, men ett eller två år senare fanns 1-minutsmanicken på marknaden! Så var är “Medicine Man”-apparaturen? Att den av Sean Connery upptäckta strukturen å andra sidan strider mot de flesta konventioner för naturprodukters biosyntes (speciellt med tanke på dess ursprungsorganism) talar väl för att “det är ju på film”-förespråkarna nog har en poäng...
Hur ser det då ut i verkligheten? I somras fick jag frågan om hur många blockbuster-läkemedel som faktiskt har kommit fram ur forskning på regnskogens resurser. Tyvärr kunde jag inte komma på ett enda tydligt exempel, inte ens med hjälp av flera tunga namn inom farmakognosin. Det närmaste vi kom var camptotecin, en substans som efter vidare utveckling gett oss en serie av cancerläkemedel av vilka det mest kända nog är irinotekan som används vid tarmcancer. Denna substans kan isoleras ur flera växter, exv. Camptotheca acuminata från södra Kina, Nyssa ogeche från sydöstra USA och Ophiorrhiza mungos från Malaysia och Indonesien, av vilka i alla fall den sista nog uppfyller regnskogskriteriet. Andra upptäckter som vinkaalkaloider och taxolanaloger föll bort på grund av “icke-djungelursprung” - Vinca rosea odlas med framgång i subtropiska klimat och Taxus brevifolia växer ju i nordvästra USA. Bland äldre trotjänare som fortfarande har lite av sitt naturliga ursprung kvar kan kanske kurareanalogerna, som används vid operationer, räknas ha ett regnskogsursprung.
Frågan om läkemedel från regnskogen kom sig av ett föredrag om hur man studerar användning av biodiversitet lokalt för att kunna använda denna information vid planering av gruvdrift, skogsavverkning och inrättandet av naturreservat i utvecklingsekonomier. För den lokala befolkningen är ju ofta regnskogen viktig i sig, inte för att dess biodiversitet är stor utan för att den tillhandahåller byggnadsmaterial, mat och mediciner. Vi har ofta använt argument om att bevarandet av biodiversitet kan ge oss nya mediciner och att utrotning av arter kanske omintetgör upptäckten av nästa penicillin (i egenskap av ett revolutionerande läkemedel - inte nödvändigtvis som antibiotikum). Men kanske är det viktigare att bevara de miljöer som innehåller de arter lokalbefolkningen använder än de mest artrika miljöerna? Föredragets “clou” var det lite deprimerande konstaterandet att inga biodiversitetsfrågor i världen kommer att kunna hindra utnyttjandet av ekonomiskt viktiga naturresurser i längden, men att det nu internationellt finns en ny aktör på “bevarandespelplanen”.
Det faktum att regnskogen kan utgöra en kompensationsmekanism för koldioxidutsläpp gör att det nu finns andra incitament än den potentiella läkemedelsmarknaden för inrättandet av naturreservat. Och även om läkemedelsresultatet för naturprodukter räknat i antalet arter är skralt har vi fortfarande bara studerat mindre än 10% av världens flora (och ännu mindre av den kemiska mångfalden i dessa växter) - så om handel med koldioxidutsläppsrätter kan bevara naturliga miljöer vinner nog vi farmakognoster på det också!
Som avslutning kan jag, eftersom jag bor och lever i Storbritannien, inte låta bli att citera “Medicine Man” - Swine flu killed the entire village! (Men det är ju bara film...)
Sonny Larsson