Det här med etiketter och deras vara eller icke vara har vi diskuterat tidigare här i bloggen. Säga vad man vill om etiketter och deras betydelse men jag är verkligen tacksam att jag slipper klistra några. Uppriktigt tacksam.
Jag upplevde det som något oerhört monotont, hemskt intelligensbefriande och fruktansvärt oflexibelt. Det kanske låter onödigt hårt och lite dumt men jag tyckte verkligen inte att det var roligt. Särskilt inte de gånger man lagt ned en kvart på att klistra etiketter på sjuttioelva olika förpackningar och kunden stunden senare står och river av varenda etikett framför ögonen på en. Är det därför jag valde att plugga till apotekare?
Eller den pigga femtioåringen med tio olika läkemedel som snabbt rabblade upp dosering och verkningsmekanism på samtliga läkemedel och sedan bad att jag skulle strunta i att klistra etiketter.
”Nej, tyvärr, det går inte, jag måste klistra.”
”Men jag vet hur jag ska ta mina tabletter. Varför måste du klistra de där etiketterna som jag aldrig kommer att läsa? Är inte det slöseri på både din och min tid?”
Vad svarar man på det? Du har rätt? Det är slöseri på tid men låt mig få göra det ändå?
Här nere hos mig klistrar vi etiketter till de kunderna som ber om det eller till kunder som uppenbarligen behöver det. I snitt handlar det kanske om 20 % av kunderna.
Jag är helt klart för en mer individualiserad och flexibel behandling av våra kunder på svenska apotek. På så sätt kan man lägga mer energi på de kunder som verkligen behöver ens hjälp och är mottagliga för informationen.