Det finns något som man sällan pratar om ute på apoteken men som är en högst relevant del av arbetet, nämligen missbruk. Som farmaceut vill jag ju arbeta med att hjälpa andra, och det går emot mina principer att lämna ut tabletter i fel syfte eller i orätta händer. En tjej jag träffade hade tagit tramadol i 10 års tid och nu slutat. Vissa söker hjälp, vissa är mer eller mindre inte medvetna om sitt beroende, vissa är nöjda.
Ett drogmissbruk är ett drogmissbruk, och det påverkar omgivningen. Om så inte den närmaste omgivningen så påverkar den ju skattebetalarna. Det är dem som betalar för frikorten hos läkarna och frikorten på medicinerna.
Apotek profilerar sig som ett serviceyrke, men apoteksjobb är så mycket mer än bara det. Det handlar inte bara om att alltid se glad ut och sälja, eller ge information, det finns en allvarlig sida av myntet också. Man måste vara bestämd, kunna lagar och regler, kunna ta tag i såna här saker som missbruk genom dialog med kunden och läkare. Men oftast kommer det inte ens så långt, läkarnar har ju skrivit ut läkemedlen och vi har ingen rätt att ringa dit och säga att vi misstänker missbruk, inte vad jag vet i vart fall. Utan det blir ett möte med kunden genom att neka denna på grund av intervalldatum, eller att det inte finns något recept på det dem vill ha, et cetera. Kvar blir jag med tankarna på vad och hur jag kan göra för att stoppa detta.
Jag var med om en intressant incident. Det hämtades ut enorma mängder narkotikaklassat smärtdämpande och sömntabletter, och då menar jag enorma mängder, det handlade om hundratals tabletter i veckan och alla recepten var skrivna av samma läkare. Farmaceuten ringde till läkaren efter en lång tid, kanske rörde det sej om ett halvår som detta pågått, eller möjligtvis längre tidsperiod, hur som helst, kom det fram att läkaren hade blivit hotad till att skriva ut dessa mängderna och fick av socialstyrelsen inskränkt förskrivningsrätt mer eller mindre på egen begäran, och tackade farmaceuten innerligt för att detta äntligen tog slut. Det vill säga, det rörde sej om ren kriminalitet och antagligen hamnade dessa tabletterna på gatan. Inte nog med att folk hämtar ut sina egna mediciner och är beroende, utan dessutom finns det folk som skaffar och säljer.
Vad jag vill med detta inlägg är att medvetandegöra det som faktiskt sker därute. Det handlar inte bara om att som jag skrev, le och se glad ut. Det finns en annan sorts verklighet bakom medicinerna och det är den vi måste ta tag i.