Det är ett stort ansvar som vilar på Sofia Wallström när hon nu i november ska komma med första delbetänkandet i sin utredning kring ett antal viktiga frågor inom läkemedels- och apoteksområdet. Det finns frågor som är direkt avgörande för apotekens lönsamhet som frågan om 24-timmarsregeln och generikautbytet. En inte alltför vild gissning är att det inte blir så stora förändringar mot i dag, men jag hoppas att 24-timmarsregeln anpassas till verkligheten och att generikautbytet blir patientsäkrare och mindre krångligt för apoteken.
Den tunga delen i Wallströms utredning är dock hur originalläkemedel ska prissättas. Här varierar modellerna mellan olika länder. Det är intressant att länder med stor egen läkemedelsindustri på olika sätt gynnar användandet av nya läkemedel och är mer innovativa i sina prissättningsmodeller. Medan länder utan större egen läkemedelsindustri ofta sätter priset utifrån genomsnittspriset av vad andra länder betalar eller bara förhandlar priset så mycket som möjligt.
Sverige har haft en modell där TLV förhandlar priset utifrån en modell där man ska ta hänsyn till tre principer: kostnadseffektivitet, människovärde och behovs- och solidaritetsprincipen. TLV ska också väga in om läkemedlet är värt sitt pris i förhållande till andra behandlingsmetoder. Ett system som inte gör prissättningen enkel, men som jag tycker om för att det inbjuder till en vetenskaplig och etisk diskussion kring nytta i förhållande till kostnad av läkemedel.
När det gäller läkemedel som bara finns på sjukhusen så sker inte den här förhandlingen utan prissättningen sker i förhandlingar mellan läkemedelsföretagen och på olika nivåer inom landstinget. Här varierar det mellan olika landsting och ibland mellan olika sjukhus inom samma landsting.
Just nu pågår det ett försök där TLV ska vara med och försöka göra samma typ av prisvärdering för läkemedel som bara används inom sjukhusvården som den som de gör för läkemedel som finns i öppenvården.
När det gäller nya dyra läkemedel har det visat sig att det tar längre och längre tid att börja använda dessa inom sjukhusen. Den offciella orsaken är alltid att man måste utvärdera hur effektiva de är i förhållande till kostnaderna och att det tar tid, men naturligtvis spelar sjukhusens ekonomiska situation in. Därför är det mycket bra med en oberoende utvärdering av TLV.
Det vore olyckligt om Wallström nu föreslår en förändring av modellen för prissättning av läkemedel och föreslår en metod som bygger på förhandlingar eller snittpriser. Då tror jag att risken ökar både för att det tar lång tid innan vi börjar använda läkemedel och att forskningsklimatet i Sverige försämras ytterligare.