Vem ville kunna välja apotek? Jag undrar om det verkligen innan omregleringen av apoteksmarknaden var något som apotekskunden efterfrågade.
Ett av motiven som politikerna innan omregleringen använde var det att många olika personer kan komma på fler idéer än ett fåtal. Det känns förstås ganska intuitivt riktigt. Att alla de olika apoteksaktörerna kommer komma fram med olika koncept, och att kunden kommer komma att välja det koncept som passar dem bäst. Det är det ena synsättet.
Det andra synsättet är att kunden är svag och sjuk, och har inte förutsättningar, lust eller ork att göra ett val. Den kanske inte vill välja, utan tycker det är bekvämare att få allt serverat på en bricka. Även som i huvudsak frisk och hyfsat arbetsför känner jag i någon mån igen mig: välja elbolag, välja pensionsförsäkring, välja mjölksort i mataffären, hur eftersträvansvärt känns det alla gånger? Klart man väljer av slentrian ibland.
Klart det vore bekvämt om det bara fanns en apotekskedja. Men tänk om man faktiskt vill välja? Tänk om det blir problematiskt bara för att man inte är van vid att kunna välja? Att man inte kan föreställa sig alla de valmöjligheter som skulle kunna uppstå.
Tänk om vi levde i en parallell verklighet där det bara fanns en enda sorts kaffe. Tänk om man då vore nöjd med bara frystorkat kaffe. Trots att det kan finnas såväl mörkrost, mellanrostat, espresso och rentutav hela kaffebönor?
Jag är medveten om att denna jämförelse haltar enormt. Att apotekskunden ofta antingen är väldigt sjuk, och därför inte orkar välja, eller väldigt frisk, och därför inte är inne på apoteket så ofta att den blir intresserade av att välja.
Men min gissning är ändå att en omreglerad apoteksmarknad i det långa loppet gynnar mångfalden. Frågan är snarare om den mångfald vi får är den vi vill ha.