Om syftet med omregleringen bara var att spara pengar, då hade man kunnat strunta i att omreglera, och bara genomföra generikareformen. Fortsätta ha staten som enda ägare av Sveriges enda apoteksföretag, strunta i att utan att öppna upp apoteksmarknaden för olika ägare. Då hade man kunnat spara en massa pengar. Men nu var det ju så att omregleringen inte bara handlade om att spara pengar. Visst ville man ha fler apotek, längre öppettider och bättre läkemedelsanvändning.
Men ett motiv kommer inte fram alls så mycket: det ideologiska. För även om det känns självklart för alla som följde den politiska retoriken i valdebatten innan valet 2006 att omregleringen skedde även för att det fanns en politisk vilja att omreglera, så är det inget som direkt kommer fram i propositionen.
För mig, som apotekare i grunden, har det nästan kommit som en liten överraskning. Tänk att det ideologiska motivet inte finns med i propositionen!
Men om jag tar på mig mer politiska glasögon blir det plötsligt inte så konstigt egentligen – politik handlar i många fall om att rationellt försöka motivera ett ideologiskt ställningstagande. Och vad skulle hända om de som skrev propositionen skulle säga att "vår utgångspunkt är inte logik, utan en maggropsinstinkt"?